Fjärrskrivare var en slags maskintelegraf som var föregångare till datorn. Med dessa kunde skrift sändas i bokstavsform eller med speciella hålremsor som gjorde sändningen snabbare. Hålremsan bestod av en remsa papper med stansade hål, varje rad med hål representerade ett tecken, exempelvis en bokstav.

Krypteringsapparaten användes för att kryptera meddelanden som skulle sändas eller dekryptera meddelanden som tagits emot från fjärrskrivaren.

Hur fungerade apparaten?

När krypterade meddelanden skulle skrivas användes antingen tangentbordet eller så lästes texten in genom en remläsare. När ett meddelande skulle skrivas ut kom det antingen på en textremsa eller på en hålremsa. Skrivhastigheten var ungefär tio tecken per sekund.

Själva kryptonyckeln utgjordes av hålkort som distribuerades av central instans, se det blå testkortet.

Kryptering

Effektiv kommunikation har alltid varit en viktig del i krigsföringen. Risken att information hamnar i fel händer har gjort att koder och chiffer utvecklats för att dölja budskap för obehöriga. Genom historien har krypteringsmetoderna blivit mer och mer avancerade. I Sverige var det först under mitten av 1950-talet som behovet att skydda information ledde till förändringar i försvarets organisation och materiel. Före 1959 fanns endast två maskinkryptosystem, i övrigt användes koder och handschiffer för att skydda texter. Men i kalla krigets skugga kom detta att ändras och flera maskinkryptosystem utvecklades under de kommande decennierna.

Krypteringsmaskinen finns utställd på Marinmuseum under februari och mars.

Källor: Singh, Simon 1999: Kodboken; Navander, Lars & Johansson, Rolf 2009: Försvarsmaktens totalförsvarssamverkan under kalla krigets dagar, FHT.

Text och bild: Lina Mårtensson, intendent.