Erik Wetters karriär sträcker sig inom den Svenska Marinen från Skeppsgossekåren och kadett vid Sjökrigsskolan till Konteramiral och chef för Marinförvaltningen. Även utanför Svenska Marinen hade Erik Wetter en framstående karriär.
Textmaterial i form av rapporter och föreläsningar skrivna av Erik Wetter under hans period som sjöofficer i tjänst och studiekommendering vid den Italienska Marinen 1919-20 för Svenska Marinens räkning samt som lärare 1921-27 vid Sjökrigskolan i Sjöhistoria och vid Krigshögskolan i Sjökrigskonst. Foto: Erling Klintefors
Efter examen från Sjökrigsskolan strax innan Första världskrigets utbrott blev han placerad Fartygschef på torpedbåt nr 14 därefter nr 7 samt Astrea. Därefter följde placering på flera torpedbåtar under kriget och mot krigets slut som Flaggofficer på pansarbåtar som Äran, Wasa och Dristigheten. Under denna period avancerade han till Kapten.
Något av det material som finns här härrör från den tid som följer efter Första världskriget.1919 blev Erik Wetter studiekommenderad till Italien för att för Svensk Marins räkning samverka och lära sig av kollegor inom den Italienska Marinen och studera vid dess Sjökrigskola, Regia Accademia Navale, Livorno. Under sin tid där skriver han rapporter till ”Stadsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet /Sjöförsvarsärenden/” om sina ”iakttagelser under tjänstgöring i Italien”. Ämnena rör Italienska Marinens organisation, taktiska beskrivningar över marina vapen som ubåtar och torpeder, sjökrigshändelser från världskriget och även om nya vapentekniska framsteg vid den tidpunkten.
Vid hemkomsten 1921 placeras Kapten Erik Wetter som lärare vid Sjökrigsskolan i Sjöhistoria och vid Krigshögskolan i Sjökrigskonst. Där stannar han fram till 1927.
Materialet som visas härrör från Erik Wetters undervisningsmaterial i taktisk sjökrigskonst ombord på torpedbåtar och visar prov på den kompetens och noggrannhet som grundat hans karriär.
Tab. XII: Operationsutgångsläget på ena sidan av fienden. Denna illustration visar vid vilka positioner i förhållande till fiendefartyget som torpedbåten har ett taktiskt gynnsamt anfallsläge. Foto: Erling Klintefors
Text ur kaptitel II: Dagtorpedanfallet, avsnitt: Grafiska framställningar och tabeller för torpedanfallets utförande och för torpedfartygens operationsutgångslägen. Se illustration Tab XII. Foto: Erling Klintefors
Föreläsningstext från kapitel II: Dagtorpedanfallet
Grafiska framställningar och tabeller för torpedanfallets utförande och för torpedfartygens operationsutgångslägen.
I det föregående har påvisats läget för gynnsammaste anfallsutgångsläget vid olika förhållanden. Transporteras detta läge till ett taktiskt rutnät finna vi att om operationsutgångsläget väljes rätt för om fienden, eller torpedanfallet på annat sätt kan komma att utföras från bägge sidor om fienden, fördelaktigaste anfallsutgångslägena äro belägna i rutorna D3 för torpedbåtar och F4 för jagare. Sker anfallet endast från ena sidan bliva rutorna resp. D4 och E5. Dessa rutor benämnas gynnsammaste anfallsrutor, och bliver torpedanfallet utfört under bästa förhållanden om detsamma- anfallsutgångsläget är beläget inom desamma.
Endast i undantagsfall kan antagas att torpedfartygen även före anfallet skulle kunna uppehålla sig i dessa rutor, vilka fienden helt säkert då med lätta fartyg kommer att rensa. Operationsutgångsläget kommer därför i allmänhet att vara beläget i någon annan ruta. Man kan nu grafiskt framställa, vilka av övriga rutor, som äro de gynnsammaste för operationsutgångslägets plats, vilka äro mindre gynnsamma för detsamma samt vilka, som äro taktiskt odugliga. För en HB måste kunskapen om dessa förhållanden vara ett villkor för möjligheten att kunna bestämma torpedfartygens plats vid en allmän strid.
Tab. XII framställer nyss nämnda förhållanden. Väljas operationsutgångsläget i någon av de rödmålade rutorna kunna torpedfartygen på mindre än 3 minuter i de flesta fall nå gynnsamma anfallsrutan, väljes det inom de grönmålade bliver tiden mellan 3-5 minuter. De svarta rutorna äro taktiskt odugliga och är det som i de många fall omöjligt att från dessa nå gynnsamma anfallsrutan och ofta omöjligt att överhuvudtaget utföra ett anfall. De omålade rutorna äro mindre lämpliga. De fordra lång tid samt ogynnsam kurs.
Det nu sagda gäller under förutsättning att anfallet utföres från en sida om fienden, och äro rutor inom 8000 m. från fienden medtagna.
Att på något sätt kunna förutsätta en omfattande rörelse med torpedfartyg från ett operationsutgångsläge beläget någorlunda på sidan om fiendens kurslinje måste anses som uteslutet. /…/
Mer om Erik Wetter:
Gierow, Pär Göran, 1930-2004. - Erik Wetter.. - 1986. - Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademiens årsbok. - ISSN 0083-6796. ; 1986, s. 26-29
Kjellander, Rune, 1920-. - Svenska marinens högre chefer 1700-2005 : chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005 / Rune Kjellander. - 2007. - ISBN: 978-91-87184-83-3 (inb)
Kungl. Sjökrigsskolan 75 år. D. 2, 1867-1942 / red. Georg Hafström. - 1942
Wetter, Erik, 1889-. - Släkten Wetter från Jönköping : några anteckningar / av Erik Wetter. - 1984 - Ny uppl., rev., kompletterad och uppdaterad / av Mats H. Lundgren
Sammanställt av: Catrin Petersson, biblioteket Marinmuseum, april 2010