Pedagogbloggen

Få en inblick i vardagen som museipedagog på Marinmuseum. Den pedagogiska verksamheten på och utanför museet som många gånger handlar om kreativa möten mellan människor i olika åldrar. Vår passion för pedagogik, det maritima och för vår historia delar vi med oss av för att stimulera till inlärning i ständig utveckling. Följ med oss och dela gärna dina tankar med oss längs vägen.

Svenska flaggan

Svenska flaggan

På söndag den 6 juni är det Sveriges nationaldag. Då hissar många i landet den svenska flaggan. Nationaldagen har faktiskt en särskild koppling just till flaggan. Från 1916 fram till 1983, då 6 juni blev officiell nationaldag, kallades dagen för ”svenska flaggans dag”. Den började firas bland annat för att sprida bruket av nationsflaggan och öka medvetenheten om hur den såg ut. Vid sekelskiftet 1900 var det nämligen många svenskar som faktiskt inte visste hur flaggan såg ut. Den förknippades mest med militären och staten och var inget som så många privatpersoner brydde sig om. Men uppmärksamheten för flaggan spred sig och så småningom blev det vanligt att ha flaggstång i trädgården och att hissa flaggan vid festliga tillfällen, alltså så som det är idag.

Men svenska flaggan är mycket äldre än så, till och med en av de äldsta nationsflaggorna som fortfarande är i bruk. För oss på Marinmuseum är flaggans historia speciell, för bruket av nationsflaggor började faktiskt till sjöss och i örlogsflottorna. På havet var det viktigt att kunna visa vilket land ett fartyg kom ifrån så att andra visste vilka lagar som gällde ombord och vem fartyget tjänade. Därför utvecklades många nationsflaggor ur symboler för regerande dynastier och ur nationella symboler. De blågula färgerna från riksvapnet med de tre kronorna, som även det fortfarande är i bruk, fördes över till flaggan.

Någon gång på 1500-talet började svenska örlogsfartyg (krigsfartyg) att flagga med ett slags nationsflaggor. Från början såg de inte riktigt ut som idag, men under 1600-talet fick flaggan den form den har idag, med ett gult kors på en blå bakgrund. Processen var ganska lång och invecklad, och egentligen vet vi ganska lite med säkerhet om hur det gick till. Men bruket började i flottan och så småningom utvecklades två svenska flaggor – en rektangulär eller tvärskuren handelsflagga och en tretungad örlogsflagga. Örlogsflaggan var den kungliga flaggan och det var den som kom att representera staten. Den användes på örlogsfartygen och på fästningar. Men även privatpersoner använde flaggor på sina handelsfartyg, och för kungamakten var det viktigt att bevara den kungliga flaggans exklusivitet. Därför beslutades det under andra halvan av 1600-talet att privatpersoner endast fick flagga med den tvärskurna flaggan. Men många handelsfartyg fortsatte att ändå flagga med örlogsflagg eftersom den signalerade att fartyget var beväpnat, något som man kunde skrämma sjörövare med. Detta gillade dock inte staten och kungamakten och länge bråkade man om bruket av örlogsflaggan.

Under 1800-talet började fler organisationer använda flaggor. Staten öppnade civila myndigheter som flaggade med både tvärskurna och tretungade flaggor med myndigheternas symboler på och många föreningar såsom segelsällskap fick tillstånd att ha tretungade flaggor med sällskapens symboler på. Vid 1900-talets början fanns därför ett myller av svenska flaggor. När unionen med Norge upplöstes 1905 blev frågan om flaggan aktuell eftersom man då tog bort unionsmärket, den så kallade ”sillsallaten”, från flaggans övre inre hörn. 1906 kom därför en ny flagglag. Det hade varit på förslag att endast behålla handelsflaggan, men kungahuset och marinen stretade emot varför den nya lagen stadgade att alla civila myndigheter och privatpersoner skulle flagga med handelsflagga medan krigsmakten och kungahuset skulle flagga med tretungad örlogsflagga. Måtten och färgerna bestämdes mer noggrant och alla typer av symboler på flaggorna förbjöds utom för kungahuset och marinen.

I princip är det fortfarande 1906 års flagglag som gäller, även om den uppdaterades 1982 och det till exempel inte längre är straffbart att bryta mot den. På somrarna (juni–augusti) hissar vi på Marinmuseum flaggan utanför museet när vi har öppet och eftersom vi hör till en civil statlig myndighet hissar vi handelsflagg på museets flaggstång. Men museifartygen är gamla örlogsfartyg, och för att visa hur de såg ut när de flaggade hissar vi örlogsflagg på dem. Nu vet du varför vi hissar båda typerna här på museet!

Under särskilt festliga tillfällen hissar vi även signalflaggorna på fartygen. Det kallas för ”stor flaggning” och innebär att man hissar alla tillgängliga flaggor enligt ett särskilt system över masttopparna från för till akter. Detta är en gammal tradition och ordningen på flaggorna skiljer sig lite åt mellan olika länder, men är till för att verkligen signalera ett stort firande.

På den första bilden kan du se historiska och nutida svenska nationsflaggor utanför vårt systermuseum Sjöhistoriska museet i Stockholm i kronologisk ordning med de äldsta – som är försök till rekonstruktioner – till vänster och de två nutida flaggorna längst till höger i bild.

På den andra bilden visas en prydnadstallrik från Marinmuseums samlingar med skeppsgossefartyget Jarramas under stor flaggning vid den tid hon ägdes av Karlskrona kommun och låg vid Borgmästarekajen. Idag tillhör hon Marinmuseum och är öppen för besök på somrarna.

Fredrik Kämpe, museivärd

Litteraturtips

Leif Törnquist, Svenska flaggans historia (Stockholm 2008)

Torsten Lenk, ”Svenska flaggans uppkomst och äldsta historia”, i Otto Lybeck (red.), Svenska flottans historia: Örlogsflottan i ord och bild från dess grundläggning under Gustav Vasa fram till våra dagar, i: 1521–1679 (Malmö 1942)

Torsten Lenk, ”Svenska flaggan efter 1700”, i Otto Lybeck (red.), Svenska flottans historia. Örlogsflottan i ord och bild från dess grundläggning under Gustav Vasa fram till våra dagar, ii: 1680–1814 (Malmö 1943) 

    Till toppen