Med tretton massiva träfigurer, ofta flera meter höga och ett antal ton tunga, har Marinmuseum en av världens mest unika samlingar galjonsbilder.

Kanske är seden att bygga stäv- och galjonsbilder lika gammal som skeppsbyggnadskonsten själv. Redan på forntidsskutor från olika delar av världen fanns figurer som föreställde skräckinjagande odjur; de var där för att skrämma farliga havsväsen. De gamla egypterna hade ett tag snidade tjurhuvuden i fören på sina båtar, eftersom man trodde att det skulle ge lycka på färden och blidka gudarna. Vikingaskeppens drakhuvuden skulle sätta skräck i fienden, men var också till för att hålla onda andar borta.

Gustav III:s storsatsning

I den pampiga Galjonshallen på Marinmuseum i Karlskrona visas en unik samling galjonsbilder som en gång suttit på svenska krigsskepp från 1700- och 1800-talen.
1780 drog Gustav III igång ett nybyggnadsprogram för den svenska flottan. På bara tre år byggdes tio slagkraftiga moderna linjeskepp och tio fregatter när Sverige gjorde en ordentlig upprustning. Utöver det byggdes dessutom ett antal mindre segelfartyg, brigantiner och kuttrar.

Örlogsvarvet i Karlskrona stod i centrum. Den hyllade skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman handplockades 1780 från Djurgårdsvarvet i Stockholm för att konstruera kungens nya skepp. En annan man gjorde samma flytt, från huvudstaden till Karlskrona: amiralitetsbildhuggaren Johan Törnström.

Omständlig process

De flesta av galjonsbilderna i Galjonshallen är gjorda av just Törnström. Han växte upp som bondson i Västmanland och började tälja små träfigurer som litet barn. Som vuxen kom han att tillverka galjonsbilder som ibland vägde flera ton.
På 1760- och 1770-talet fick Törnström en gedigen utbildning; han var bland annat gesäll hos den mycket ansedde bildhuggaren Adrien Masreliez och senare också hos dennes son Jean Baptiste Masreliez. Under sin tid i huvudstaden arbetade Törnström en hel del med utsmyckningen av Stockholms slott.

Men i början av 1780-talet började alltså Johan Törnströms karriär som amiralitetsbildhuggare. När Gustav III gjorde sin storsatsning på flottan översköljdes Törnström och hans medhjälpare av jobb i den nybyggda bildhuggarverkstaden på örlogsvarvet i Karlskrona. Det handlade inte direkt om några hastverk när galjonsbilder till de nya krigsfartygen tillverkades. Först skulle skisser av dem godkännas av varvschefen Fredrik Henrik af Chapman. Gick de igenom gjorde Törnström en liten vaxfigur av konstverket som sedan skickades till Stockholm för att granskas av amiralitetskollegium (den myndighet som ledde den svenska flottan) eller ibland av kungen själv. Blev det grönt ljus där, ibland efter att diverse nya synpunkter tagits in, ritade Törnström en bild av den blivande galjonsbilden i full skala, som sattes upp på väggen i verkstaden. Gesäller och timmermän byggde upp massiva och mycket tunga träblock och ur dem växte sedan konstverken fram. Det hände att det tog ett par år att få klar en enda galjonsbild.

Ryssland=Medusa

De största krigsfartygen, linjeskeppen, döptes på Gustav III:s tid oftast efter olika ädla egenskaper och de fick namn som Tapperheten och Dristigheten. De hade alltid manliga galjonsbilder. Fregatterna fick kvinnonamn som Minerva och Fröja och hade alltid kvinnliga galjonsbilder.

På 1700-talet och tidigt 1800-tal skulle galjonsbilderna på krigsskepp förklara fartygens namn, men de hade också ofta symbolisk betydelse. Linjeskeppet Försiktigheten var med i flera sjöslag i kriget mellan Sverige och Ryssland 1788-1790. Ordet "försiktighet" kunde på 1700-talet också betyda klokhet och förutseende, och det är i ljuset av det man ska se fartygsnamnet. Försiktighetens mäktiga galjonsbild sitter idag i Galjonshallen på Marinmuseum. Den föreställer Perseus, hjälten i grekisk mytologi som med klokhet och list räddade prinsessan Andromeda. Galjonsbilden av honom bär en hjälm som kunde göra honom osynlig och han håller de fruktade odjuret Medusas avhuggna huvud i ena handen. Tanken med verket är att Perseus ska symbolisera Gustav III, prinsessan som räddas Finland och Medusa Ryssland.

Galjonsbilderna försvinner

Johan Törnström hade ett välfyllt arbetsschema under en stor del av sin yrkeskarriär, men med tiden skulle galjonsbildhuggarkonsten förpassas till historien.
När stålfartygen ersatte träskeppen betydde det så småningom slutet för galjonsbilderna, i stället ersattes de av vapensköldar på flottans fartyg. Det började ses som förlegat med galjonsbilder på krigsfartyg. Dessutom var det dyrt att tillverka dem och annan skeppsutsmyckning, och när det skulle sparas pengar inom det militära var det utgifter som man inte hade några problem med att dra in på.
Men flera av amiralitetsbildhuggare Johan Törnströms mäktiga verk finns bevarade på Marinmuseum. Konst av hög klass från en för länge sedan svunnen tid.

Visa mer

Relaterat material: