Med bara några dagars mellanrum under andra världskrigets inledning anlände tre skadade polska ubåtar till det neutrala Sverige. De och deras besättningar på totalt ca 170 män blev kvar i internering i Sverige i mer än fem år - tills kriget var slut. En del av dem återvände då med ubåtarna till Polen, medan andra valde att stanna kvar i Sverige. Spåren efter de baracker besättningarna bodde i under den längsta perioden av interneringen är för länge sedan borta, men det finns andra spår av deras liv här.

Livet som internerad var inte lätt. Tristessen och den ovissa framtiden var ett stort problem. Längtan efter hemlandet och de nära och kära därhemma var stor. Med tiden blev dock besättningsmännen alltmer integrerade i det svenska samhället. Det behövdes arbetskraft och det fanns också mötesplatser dit man kunde få permission. Ett av dem var dansbanan, där flera av männen mötte sin livspartner.

I utställningen får du ta del av besättningsmedlemmars minnen i form av fotografier, brev och berättelser. Materialet kommer ursprungligen från ubåtsmännens privata fotoalbum, och ljudinspelningarna är gjorda av deras barn. Utställningen har utformats i samarbete mellan Marinmuseum och vår motsvarighet i polska Gdynia, Muzeum Marynarki Wojennej.