Det byggdes på 1780-talet för att förvara småbåtar, i en tid när den svenska flottan gjorde sin största satsning någonsin. Idag är Slup- och barkasskjulet på Stumholmen i Karlskrona kanske mer levande än någonsin.

Under första hälften av 1700-talet blev problemen med den svenska flottans mindre båtar allt uppenbarare. På örlogsbaserna i Stockholm och Karlskrona fick båtarna ligga ute året om, och även om de ibland täcktes över och på så sätt delvis skyddades mot väder och vind, ruttnade och förföll många. Det var ett stort resursslöseri och i mitten av 1700-talet började därför skjul, där de mindre båtarna kunde förvaras, byggas.

Under 1780-talet genomförde Gustav III ett imponerande nybyggnadsprogram för Sveriges flotta. Det innebar att en stor mängd krigsfartyg, linjeskepp och fregatter, uppfördes på örlogsvarvet i Karlskrona under några få år. Många nya mindre skeppsbåtar, barkasser och slupar, byggdes också och det blev allt mer akut att få till en bra plats där de kunde förvaras, underhållas och repareras på vintern.
Därför byggdes Slup- och barkasskjulet på Stumholmen i Karlskrona.

3 600 kvadratmeter golvyta – per våning

Slup- och barkasskjulet, som idag är en del av Marinmuseum, stod färdigt 1787. En modern människa associerar nog ordet skjul med en liten, torftig byggnad, men den beskrivningen passar definitivt inte in på Slup- och barkasskjulet. Vart och ett av de tre våningsplanen har en golvyta på 3 600 kvadratmeter. Det fascinerande, äggkartongsliknande taket är vidsträckt.

På bottenvåningen fanns plats för upp till 50 barkasser – de är den största typen av skeppsbåtar och hade bland annat till uppgift att sätta ut tunga ankare som användes för att förflytta fartyg, eller för transporter av manskap och materiel.

På plan två kunde upp till 90 slupar förvaras och på tredje våningen hade man diverse utrustning till båtarna. Mitt i det imponerande Slup- och barkasskjulet höjer sig ett gulmålat torn som en gång i tiden användes till utkik och signalering.

Med hjälp av slipar (anordning för att ta upp båtar på land) kunde man enkelt och smidigt flytta barkasserna till undervåningen. Nivåskillnaderna i landskapet runtomkring byggnaden gjorde att det inte var några problem att få in slupar och andra mindre båtar på plan två.

Rödsot och brevduvor

Ganska snart började Slup- och barkasskjulet också användas till annat än båtar. 1808, när rödsot (dysenteri) härjade i Karlskrona, fungerade det som sjukhus.

På 1880-talet blev vindsvåningen rustkammare och beklädnadsförråd för flottan.

I början av 1920-talet byggdes ett duvslag för brevduvor i den imponerande byggnaden; brevduvor användes av det svenska försvaret så sent som i slutet av 1940-talet.

Skjulet i modern tid

Men idag är det återigen bara båtar som gäller i Slup- och barkasskjulet, som blev byggnadsminne 1991. Det har öppet för allmänheten från första juni till sista augusti varje år och här vimlar det av fascinerande farkoster. Kungaslupen är en. Den byggdes 1844 och roddes senast när Carl XVI Gustaf gjorde sin eriksgata i Blekinge i maj 1988.

Här finns också tio barkar från 1800-talet som tillhör och fortfarande tävlingsseglas av Carlskrona Båteskader, och en hopfällbar livbåt av en typ som användes av svenska ubåtar när 1900-talet var ungt, för att ta några av många exempel.

Nu, i det nya milleniet, är Slup- och barkasskjulet en plats där mycket händer. Här underhålls och renoveras småbåtar från olika epoker året om. Litorina folkhögskola i Karlskrona håller båtbyggerikurser här och i lokalerna finns tackelverkstad, segelmakeri och motorverkstad.

Slup- och barkasskjulet på Stumholmen är ännu i högsta grad mycket levande, hundratals år efter att det byggdes.

Visa mer

Relaterat material: