Här finns prototyper i miniatyr till berömda krigsfartyg, sliphus som drevs av oxar och hästar och Karlskrona örlogsvarvs mäktiga mastkran. En tur i Marinmuseums modellkammare ger en fascinerande inblick i skeppsbyggnads- och ingenjörskonst i 1700- och 1800-talets Sverige.

Modellkammaren är urmodern till dagens Marinmuseum. Det är en storslagen sal, full med modeller av skepp, byggnader, maskiner och annat, främst från 1700- och 1800-talet. För det mesta är de förlagor till sådant som verkligen byggdes eller som man i alla fall funderade över att bygga, och de ger en unik inblick i vetenskapligt tänkande och byggnadskonst från förr.

Modellkammarens historia går långt tillbaka i tiden. 1752 beslutade Sveriges kung Adolf Fredrik att modellkammare skulle uppföras vid flottans stationer i Karlskrona, Göteborg och Stockholm. Det var en tid av upplysning, där vetenskapen tog gigantiska steg framåt och det gjordes upp med gamla världsbilder. Kungens beslut handlade både om att bygga skeppsmodellkammare och artillerimodellkammare (där det bland annat skulle finnas modeller av kanoner och ammunition).

Flera funktioner

Modellkammaren i dagens Marinmuseum innehåller framförallt föremål från skeppsmodellkammaren i Karlskrona. En skeppsmodellkammare var till för flera saker. Det viktigaste var att bygga miniatyrmodeller av fartyg, byggnader, tekniska hjälpmedel med mera för att testa hur bra konstruktionerna fungerade i praktiken. I stora så kallade släptankar fyllda med vatten kunde man till exempel noggrant granska olika fartygstypers egenskaper. Men modellerna var också till för att demonstrera olika projekt för kungen eller andra med stor makt, eller för utbildning. Det fanns också så kallade praktpjäser som bara var till för att ställas ut.

Modellkammaren växer

Det verkar aldrig ha blivit någon skeppsmodellkammare i Göteborg och i Stockholm var modellerna spridda, skulle länge ha något av ett nomadliv och flyttas runt. När det gäller Karlskrona tog det ett tag innan staden fick en skeppsmodellkammare av större mått.
I början av 1780-talet flyttade skeppsbyggmästaren Fredrik Henrik af Chapman till Karlskrona från Stockholm, där han varit chef för Djurgårdsvarvet. Hans uppdrag var glasklart, men ändå ett eldprov: bygga upp Gustav III:s flotta med nya linjefartyg och fregatter.
Länge var skeppsbyggarkonsten ofta något privat, där hantverket gick i arv i generationer i båtbyggarsläkter och där man var försiktig med att yppa yrkeshemligheter till folk utanför familjen. Men 1783 sålde Fredrik Henrik af Chapman sina fartygsmodeller till kronan. Han fick igång en välfungerande modellverkstad på örlogsvarvet i Karlskrona och sex modellbyggare anställdes. Den berömda skeppsbyggarsläkten Sheldons modeller köptes in 1801 och när man läser 1834 års inventarieförteckning kan man konstatera att skeppsmodellkammaren i Karlskrona det året hade 400 modeller.

Väderkvarnsbil eller något helt annat?

Men det är alltså långt ifrån bara fartygs- och båtmodeller som finns i Modellkammaren på Marinmuseum. Här kan man se modeller av byggnader och konstruktioner som vi vet verkligen blev till, som mastkranen på Karlskrona örlogsvarv (byggd 1806) och ett åttakantigt sliphus från 1700-talet som drevs av hästar och oxar. Men här finns också modeller som vi inser nog aldrig skulle fungera och där projektet troligen skrotades redan på idéstadiet. Sedan finns också de andra, där vi inte vet, där källmaterialet är för knapphändigt eller lyser med sin frånvaro och inte kan ge oss sanningen. Som "väderkvarnsbilen". Modellen är från 1700-talet och visar en kärra med tre hjul med en väderkvarn byggd på sig, där kvarnvingarna kan driva hjulen. Men vad var den tänkt att vara? En gissning är att anordningen skulle driva maskiner av olika slag, kanske slipstenar. Eller är sanningen en helt annan, än mer fascinerande: kan det ha varit en 1700-talsbil som drevs av vindkraft?
Vi vet inte om "väderkvarnsbilen" verkligen byggdes eller om det bara stannade på modellstadiet. Inte heller vad den skulle vara till för, det blir inte mer än spekulationer.

Skeppsmodellkammaren – en gång måste den ha varit en plats där kreativiteten flödade. En plats där fantasin satte gränserna.

Visa mer

Relaterat material: