Modellkammaren är Marinmuseums hjärta. Den grundades redan 1752 av dåvarande kungen Adolf Fredrik. Kungen ville att alla modeller som byggdes på varvet i Karlskrona skulle sparas för framtiden. Modellerna var dåtidens sätt att prova egenskaper och tekniska lösningar hos olika konstruktioner innan man började bygga i stor skala.
Idag kan du se dessa unika och fascinerande originalmodeller i Marinmuseums modellkammare. De ger en spännande inblick i dåtidens ingenjörskonst och hur man tänkte på 1700-talet.
Flera funktioner
Modellkammaren innehåller framförallt föremål från skeppsmodellkammaren i Karlskrona. En skeppsmodellkammare var till för flera saker. Det viktigaste var att bygga miniatyrmodeller av fartyg, byggnader, tekniska hjälpmedel med mera för att testa hur bra konstruktionerna fungerade i praktiken. I stora så kallade släptankar fyllda med vatten kunde man till exempel noggrant granska olika fartygstypers egenskaper. Men modellerna var också till för att demonstrera olika projekt för kungen eller andra med stor makt, eller för utbildning. Det fanns också så kallade praktpjäser som bara var till för att ställas ut.
Modellkammaren växer
I början av 1780-talet flyttade skeppsbyggmästaren Fredrik Henrik af Chapman till Karlskrona från Stockholm, där han varit chef för Djurgårdsvarvet. Hans uppdrag var glasklart, men ändå ett eldprov: bygga upp Gustav III:s flotta med nya linjeskepp och fregatter.
Länge var skeppsbyggarkonsten ofta något privat, där hantverket gick i arv i generationer i båtbyggarsläkter och där man var försiktig med att yppa yrkeshemligheter till folk utanför familjen. Men 1783 sålde Fredrik Henrik af Chapman sina fartygsmodeller till kronan. Han fick igång en välfungerande modellverkstad på örlogsvarvet i Karlskrona och sex modellbyggare anställdes. Den berömda skeppsbyggarsläkten Sheldons modeller köptes in 1801 och när man läser 1834 års inventarieförteckning kan man konstatera att skeppsmodellkammaren i Karlskrona det året hade 400 modeller.
Väderkvarnsbil eller något helt annat?
Det är långt ifrån bara fartygs- och båtmodeller som finns i Modellkammaren på Marinmuseum. Här kan man se modeller av byggnader och konstruktioner som vi vet verkligen blev till, som mastkranen på Karlskrona örlogsvarv (byggd år 1806) och ett åttakantigt sliphus från 1700-talet som drevs av hästar och oxar. Men här finns också modeller som vi inser nog aldrig skulle fungera och där projektet troligen skrotades redan på idéstadiet. Sedan finns också de andra, där vi inte vet, där källmaterialet är för knapphändigt eller lyser med sin frånvaro och inte kan ge oss sanningen. Som "väderkvarnsbilen". Modellen är från 1700-talet och visar en kärra med tre hjul med en väderkvarn byggd på sig, där kvarnvingarna kan driva hjulen. Men vad var den tänkt att vara? En gissning är att anordningen skulle driva maskiner av olika slag, kanske slipstenar. Eller är sanningen en helt annan, än mer fascinerande: kan det ha varit en 1700-talsbil som drevs av vindkraft?
Vi vet inte om "väderkvarnsbilen" verkligen byggdes eller om det bara stannade på modellstadiet. Inte heller vad den skulle vara till för, det blir inte mer än spekulationer. Skeppsmodellkammaren – en gång måste den ha varit en plats där kreativiteten flödade. En plats där fantasin satte gränserna.