Gåsefjärden och U137

ANDREAS LINDEROTH: [Andreas sitter ensam i en fåtölj i ett dämpat belyst rum. Bredvid honom ligger en bok med titeln Det dolda hotet] 1980-talets kalla krig, i alla fall de första fem-sex åren, var en väldigt intensiv period i den här konflikten. Det var en period när Sverige var mer utsatt än på många år tidigare. [text i bild: ”Världens blickfång – Gåsefjärden och U137”] På morgonen den 28 oktober 1981 så upptäckte marinen en sovjetisk ubåt som har gått på grund i militärt skyddsområde en bit utanför Karlskrona. [text i bild: Andreas Linderoth, forskningssamordnare] Det var långt inne på svenskt territorialvatten och där tillvarade inte marinen själv, ska vi säga redan från början, som upptäckte den här ubåten utan de fick faktiskt en rapport från en fiskare som hade upptäckt den här ubåten som stod på grund.

[helikopterbild på ubåten som gått på grund och flera båtar runtomkring ubåten] Ubåten den fick beteckningen U137 för att det var det som besättningen uppgav för de första svenskarna som kom ombord på ubåten. Men egentligen den korrekta beteckningen har det visat sig senare vara S363. Men eftersom de heter U137 och alltid hetat U137 så kommer vi kalla den för U137 även här i detta sammanhanget. [Andreas sitter ned i ett bibliotek och berättar] Jag tänker att i den här föreläsningen så ska vi studera några av de svenska tidningarnas rapportering kring den här unika händelsen. För det är verkligen en unik händelse som utspelar sig i Karlskrona skärgård. i slutet på oktober 1981 och början på november samma år. Det har inte hänt någon annanstans att ett främmande lands ubåt har gått in så långt på ett annat landsterritorium utan tillstånd och sedan gått på grund och fastnat där och inte kunnat ta sig därifrån. Så det är en väldigt unik händelse på många sätt.

Varför ska man då studera nyhetsförmedlingen kring det här kan man ju fråga sig. Jo, nyhetsförmedlingen är ju viktig för människor att skapa sig en bild av en situation som har uppstått och kanske framför allt sådana situationer och sådana sammanhang som man själv inte har så mycket kännedom om och är inte själv så insatt i. [flera tidningsartiklar är uppsatta på en vägg. Bland annat syns artiklar från Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Sydöstran] [kameran zoomar in på de olika rubrikerna] Och ubåtar, ubåtskränkningar, ubåtsjakt är kanske ett sådant område som inte väldigt många människor har någon direkt egen inblick i. Och likadant den stora säkerhetspolitiska situationen är ju sådant som man som vanlig medborgare inte sysselsätter sig med varje dag. Så därför spelar tidningar och andra massmedier en väldigt stor roll för människor att skapa sig en bild av de här situationerna.

[Andreas i bild och berättar] Så att innehållet i medierna och i det här fallet tidningarna spelar stor roll för den bild som man skapar sig i den här situationen. Så att vi ska titta närmare på ett antal tidningar, men innan dess är det också bra att ha lite koll på den internationella situationen i kalla kriget vid den här tiden, för att det påverkar tidningarnas rapportering, vilken kontext man sätter den här händelsen i. Då ska man komma ihåg att 1980-talets kalla krig, i alla fall de första fem-sex åren, var en väldigt intensiv period i den här konflikten. Det var en period när Sverige var mer utsatt än på många år tidigare i kalla kriget. Och det syns för övrigt också tydligt i tidningarnas rapportering rent allmänt här i början på 80-talet att det är en väldigt spänd internationell situation.

Det rapporteras mycket om kärnvapenhotet, det rapporteras mycket om rustningar i Europa. Det finns en väldigt negativ eller väldigt pessimistisk syn på världsutvecklingen i medierna vid den här tiden. I alla fall de tidningar som jag har tittat närmare på. Man pratar om en överhängande risk för ett tredje världskrig och att det då kommer att övergå i ett kärnvapenkrig. Så det är en väldigt spänd situation som råder i världen och Europa och Sverige här i början på 80-talet. Och det är mot den här fonden av ökade spänningar i världen som den här U137-händelsen utspelar sig. Och det jag ska försöka göra i den här föreläsningen är att med hjälp av en läsning av de två största morgontidningarna i Sverige, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, deras rapportering från den här ubåtshändelsen, ubåtsincidenten.

[ubåten U137 filmas från sidan där ligger på grund. Vågor slår mot skrovet] Jag har också tittat på Aftonbladet och Expressen, liksom de två lokala morgontidningarna i Karlskrona, Blekinge Länstidning, BLT och Sydöstern. [flera svartklädda män – troligen officerare – står och talar på däck] Så det är ganska många tidningar som ligger till grund för den här analysen. [Andreas sitter i biblioteket och berättar] Det bygger på ett klipparkiv som vi har här på museet. Det var någon förutseende person som jobbade på museet på 80-talet som samlade in och klippte ut rapporteringen från de här incidenten som var. Och det kan väl sägas då att i den mån det förekommer olika editioner av tidningarna så är det den edition som fanns här i Karlskrona som jag har kunnat titta på för den här föreläsningen. Det jag tänker att vi ska titta närmare på är dels vilken bild av händelsen som tidningarna ger. Varför menar de eller diskuterar de anledningen till att U137 hamnade här vill jag också titta närmare på. Hur ser de på marinernas insats? Hur ser tidningarna på politikernas insats i den här krissituationen? För det var en säkerhetspolitisk kris som uppstod här. Och vilka lärdomar menade tidningarna att Sverige borde dra av den här incidenten? Det är ganska svårt att veta hur människor, vanliga människor i Sverige, som inte var aktivt involverade i den här incidenten och som inte hade en aktiv roll i den här händelseutvecklingen, hur de resonerade och hur de tänkte. Men jag tänker att vi ska försöka ge någon form av inblick i det också med hjälp av de insändare som fanns i tidningen, med hjälp av de mini-enkäter som tidningarna själva gjorde när de gick ut och frågade folk på stan och hur de uppfattade den här situationen. Så kanske vi kan få en liten inblick i stämningarna också i samband med den här incidenten.

[utbåten filmas ovanifrån från en helikopter som åker runt ubåten] Den här händelsen. uppmärksammades eller blev känd för marinens del på morgonen den 28 oktober. Ubåten hade gått på grund redan kvällen innan men Marina fick in rapporten här då först och åkte ut och undersökte saken först på förmiddagen den 28 oktober. Så att morgontidningarna den 28 oktober hade ingenting om den här händelsen, utan det var kvällstidningarna som var de första bland tidningarna som då hade möjlighet att rapportera någonting om det här. Då visste man inte särskilt mycket. [en artikel från Expressen filmas] Expressen hade en notis på första sidan där de rapporterade att en sovjetisk ubåt hade gått på grund i Karlskrona skärgård. Att den hade kommit in i militärt skyddsområde. Att svenska fartyg var på plats. Men mycket mer än så kunde man inte få reda på där.

[Andreas i närbild] Då var man hänvisad till radio och tv om man ville veta något mer. Men som tidningsläsare kunde man få en något bättre bild på morgonen dagen efter när morgontidningen kom ut med sina rapporter. Då kunde de berätta att det skett en skärpning av situationen på kvällen den 28 oktober. [en artikel om ubåten från BLT filmas] En sovjetisk styrka, förlagsstyrka med både rena krigsfartyg men också bärgningsfartyg hade varit på väg mot Sverige. Sverige hade skickat ut egna fartyg för att möta den här styrkan. Men som tur var så hade den här sovjetiska styrkan stannat vid territorialvattengränsen och inte gått in på svenskt territorium. Man får ju väldigt tydligt intrycket av att det är en spänd situation som råder häromåt. Att det är en spänd situation som Sverige har hamnat i. Det är inte någon lugn vardaglig situation vi pratar om här, utan det är en kris som är under uppsegling här. [Andreas i närbild, han fortsätter berätta] Expressens reporter sammanfattar det här på ett väldigt bra sätt, han menar att det här är en väldigt allvarlig situation som har uppstått. Man kunde då, de här första lagarna, komma ganska nära ubåten. Reportrarna var ute i egna båtar vid ubåten och allmänheten. Lokalbefolkningen hade också sina egna båtar och var ute och tittade på den här ubåten. Man kunde komma väldigt nära, man kunde se den här ubåten ligga där på grund, skräckinjagande, svart, lite som ett monster på något vis som låg där på grund. Och man konstaterar då Expressen att allvarligare än så här blir det inte förande krig. Så att man får verkligen intrycket av att det här är en väldigt allvarlig situation som uppstått.

Samtidigt så kommer Försvarsmakten med lugnande besked i tidningarna. Chefen för försvarsstaben Bengt Schuback han meddelar till tidningarna på en presskonferens att det vore fullkomligt fantastiskt, som han säger, om Sovjetunionen skulle gå in och försöka dra loss den här ubåten på svenskt territorium. Han menar det är fredstid, Sovjetunionen kan inte förväntas göra något sånt här överhuvudtaget. Men om det här skulle ske, tillägger han också, så är Sverige berett att Sverige kommer möta det här med vapenmakt. Att Sverige kommer inte tillåta det här under några omständigheter. Men han betonar också då att han tror inte alls att det här är sannolikt att Sovjetunionen kommer att gå in på svenskt territorium. Men det är självklart en väldigt spänd situation och det får man också intrycket av när man läser tidningarna här.

De rapporterar om den militära uppbyggnaden, området man är ute på öarna, man besöker de svenska militärerna. [zoomas in på flera artiklar med bilder på militärer] De rapporterar om elitförband som skickas hit, fallskärmsjägare är på plats, det är kustjägare på plats. De bästa förband som Sverige har i stort sett och de mest välutbildade soldaterna som Sverige har är de som kommer hit. [Andreas i biblioteket fortsätter berätta] Samtidigt så fortsätter marinen då att mena att det här är en ganska lugn situation. Vi kommer säkert kunna lösa det här på ett bra sätt, på en fredlig väg. Men fortsätter naturligtvis att understryka att vi kommer inte släppa ubåten innan de krav som regeringen ställt upp är uppfyllda. Det var fyra krav som den svenska regeringen ställde i det här sammanhanget. Det var för det första att Sverige skulle bärga ubåten och Sovjetunionen skulle betala för det hela. Det var att man skulle få fråga ut fartygschefen på svenskt territorium utanför det här militära skyddsområdet. Man skulle få inspektera ubåten och sist men inte minst man skulle få en formell ursäkt från Sovjetunionen där de bad om ursäkt för den här kränkningen av svenskt territorium. Sverige var uppenbarligen väldigt lyckosamt här. [en tidningsartikel visas med tillhörande bild på två större fartyg bredvid ubåten. Rubriken lyder: ”Sverige tillåts bärga ut båten”] Sovjetunionen uppfyllde de här kraven ganska snabbt. Kravet om att betala bärgningen kom väldigt snabbt. Det var ingen större tvekan på Sovjetunions sida att anta det kravet.

[Andreas i närbild] Ursäkten kom efter ett par dagar, vilket i tidningarna hyllas som en stor framgång för Sverige. Sovjetunionen var inte känt för att medge något fel eller be om ursäkt för någonting som man gjort i något sammanhang. Så det här sågs som en väldigt stor framgång för Sverige att man lyckats få den här ursäkten från Sovjetunionen. Så det tidningarna handlade om de kommande dagarna under den här perioden framtiden i båten lämnade den 15 november var mycket spekulationer om när fartygschefen skulle ge med sig och gå med på att bli utfrågade. [tidningsartikel från Dagens Nyheter med rubriken: ”Kaptenen vägrar tala. Ullsten: - Vi väntar”] [zoomas in på två artiklar med rubrikerna: ”NJET!”, och ”Ubåtschefen vägrar åter lämna fartyget”] Man spekulerade varför han inte kom loss och accepterade att bli utfrågad. Man funderade på vad som försiggick i ubåten, hur besättningen mådde, om han överhuvudtaget hade kvar befälet över ubåten, den här personen som då var fartygschefen ombord.

[artikel från Sydöstran med rubriken: ”KAPITULATION”] Men den 3 november så uppfylldes även det här kravet och fartygschefen gick med på att bli utfrågad. Och den utfrågningen skedde. på torpedbåten Västervik som idag ligger som museifartyg här vid Marinmuseum. [bild på museifartyget stående vid en brygga] Så det fartyget finns kvar än idag. [Andreas sitter i biblioteket och berättar] Under tiden som fartygschefen då blev utfrågad av svenska militärer och experter så blåste det upp till en väldigt svår storm i området här och ubåten skickade upp nödsignaler och svenska marinen fick då bärga ubåten, dra loss den från grundet under en väldigt svår värdesituation. [flera båtar filmas ute i vattnet] Det var också det en dramatisk situation och spännande på många sätt som tidningarna rapporterar flitigt om också för att markera att Sverige hade väldigt, menar man, duktiga sjöofficerare och duktiga sjömän helt enkelt, som klarade av i det här svåra värdet att ha loss den här ubåten. [artikel med rubriken: ”Svåra stormen tvingade fram bärgning av ryska spionubåten”] Så det var lite stolthet som lyser igenom här. Efter utfrågningen var det mer än väntan på att ubåten skulle få lämna. [närbild på Andreas] Den spända situationen var över sedan en dag tillbaka, utan reportrarna, pressens företrädare och marinens företrädare kunde till och med tillåta sig en lättsam vadslagning om vilken dag som ubåten skulle lämna och vilken tid det var.

[artikel med rubriken: ”U-båten släps i morgon bitti klockan 08.03! – om kommendör Forsman tippat rätt”] Och det rapporterar självklart reportrarna om i sina tidningar också och säger att nu har vi slagit vad om det här, vi får se vem som blir bäst på att komma närmast. Och svaret på frågan i alla fall vilken dag det var, det var den 15 november som U137 då fick lämna svenskt territorium. [Andreas i närbild] För egen maskin men eskorterad av svenska örlogsfartyg och även militärhelikopter. Så nu kunde man tänka sig att Sverige skulle kunna dra en lättnadens suck här att nu är den här situationen, krisen avklarad, nu kan vi återgå till det normala. Så blev inte riktigt fallet, för samma dag som ubåten lämnar så håller statsminister Torbjörn Fälldin en presskonferens. Och han meddelar då att ubåten är kärnvapenbestyckad, att det har funnits kärnvapen ombord på den här ubåten. [inzoomning på en artikel från BLT med rubriken: Chockbeskedet från statsministern: KÄRNVAPEN”] Och det väcker väldigt stor förvåning, det väcker väldigt stor oro.

Blekingeläns tidning som är på plats på den här presskonferensen, de ger en ögonblicksbild därifrån där de berättar att de förstummade journalisterna, la ner sina pennor i pur förvåning och bara stirrade. De hävdar att från BLT-sidan att det här var ett besked som kanske många har fruktat men som ingen trodde kunde komma. [Andreas i biblioteket berättar] Det visar på att kärnvapenfrågan var väldigt allvarlig på den här tiden. Den borde ha varit allvarlig idag också kan man tycka. Men under kalla kriget med supermaktskonfrontationen och i början på 80-talet så var oron för ett kärnvapenkrig väldigt närvarande. [artikel från Svenska Dagbladet med rubriken: ”Kärnladdningar ombord i den sovjetiska ubåten”] Att då ett fartyg med kärnvapen hade gått på grund i Karlskrona skärgård på svenskt vatten skapade självklart mycket funderingar, tankar och diskussioner. [Andreas i biblioteket berättar] Så att det var en oro som spred sig inte minst här lokalt och där man spekulerade kring vilka effekter det hade kunnat få om en av de här kärnvapnen ombord hade exploderat när ubåten gick på grund. Experter på området kom också till talas i tidningarna och meddelade att det var ingen risk att det skulle kunna ske. [artikel med rubriken: Torpeden kan förinta en stad”] Men lokaltidningarna tog självklart fasta på det här ändå och diskuterade olika möjliga effekter det hade kunnat få på Karlskrona. Massvis med döda och skadade om det hade blivit en explosion ombord på ubåten.

[närbild på Andreas] Så att lättnaden över att incidenten kunde lösas fredligt blev snarare då en diskussion om det här med kärnvapenproblematiken med ubåten och vilka effekter och följder det kunde få för Sveriges säkerhetspolitiska läge. Och det kommer vi in på lite senare. För nästa poäng vi ska titta lite närmare på här i tidningens rapportering det är diskussioner kring vad ubåten hade här att göra egentligen. Varför befann sig den i området överhuvudtaget? [artikel med rubriken: ”Ryssarna har inte ändrat sig – Kompassfel orsak till dramat”] Från sovjetisk sida och från fartygschefens sida så hävdade man att man hade navigerat fel, att det var fel på navigationsutrustningen, att man hade hamnat helt fel och därför gått på grund i det här området. Det var ingen svensk expert eller tidningar som skänkte någon som helst tilltro till den förklaringen. [Andreas i närbild] Det var ingen som kände att den var särskilt trovärdig. För de som kan det här med navigation och kan området här menar jag att det hade varit helt omöjligt att ta sig så långt in i skärgården utan fungerande navigationsutrustning. Så att istället så kom det mer eller mindre oroväckande teorier kring vad ubåten hade här att göra egentligen, vad den hade tänkt sig uträtta i området.

Från försvarets sida så var man tydlig med att man trodde att det var spionage det handlade om, att ubåten hade velat liksom undersöka försvarsanläggningar i det här området. Och det finns väldigt många försvarsanläggningar, eller det fanns väldigt många försvarsanläggningar i det här området som ubåten hade kunnat vara intresserade av att titta närmare på. Mer oroande var kanske teorierna som gick ut på att den här hade lagt ut någon form av ljudfyrar som man då skulle kunna styra in med hjälp av ljudsignaler, styra in en kärnvapenladdad torped i Örlogshamnen i Karlskrona i händelse av krig. Det förekom spekulationer om att den hade placerat ut kärnvapenminor i skärgården här som skulle kunna fjärrutlösas i händelse av krig. Så det fanns många teorier och tankar kring vad ubåten hade här att göra. Men från Försvarsmaktens sida så menar han att det allra mest troliga var just det här spionage och inte något annat. Och vi vet inte än idag, 40 år senare, vad ubåten hade här att göra egentligen. Det har aldrig kommit något riktigt svar på den frågan. Tidningarna rapporterade ju inte bara om själva händelseutvecklingen utan en viktig uppgift för massmedierna är att granska makthavare, att granska politiker, att granska militären och se om de utför sina uppgifter på ett bra sätt.

Det är det som är nästa poäng som jag tänkte att vi skulle titta närmare på här. Hur bedömer de här tidningarna att marinen sköter sig? Hur bedömer de att politikerna sköter den här krisen? När det gäller marinen så hade man kunnat tänka sig att det skulle komma rätt mycket kritik mot att marinen inte själv upptäckte den här ubåten, att marinen inte kunde se att den var på väg in och stoppa den tidigare. [artikel med rubriken: ”Hur kunde marinen missa ubåten?”] Det var inte de själva från marinens sida som upptäckte ubåten utan det var tack vare en rapport från en fiskare som hade sett den här ubåten som man upptäckte den. Men så är inte fallet, tidningarna köper helt enkelt marinens egen förklaring här att de har för lite resurser, det är för lite folk i området. [en artikel från BLT med rubriken: ”- Ni handlade korrekt och effektivt, sade ÖB”] Det är ingen som hade kunnat upptäcka den här med hjälp av den utrustning de har tillgång till just då.

[Andreas i närbild] Det tidningarna fokuserar på här är att följa själva händelseförloppet. Man hade ju kunnat tänka sig att det skulle bli en närmare granskning efter att incidenten och den här krisen hade löst sig, att ubåten hade åkt hem igen. Men då kom ju istället det här kärnvapenavslöjandet. Så det kan nog sägas … kan visst tänka att det tog liksom bort den möjligheten som tidningarna annars hade haft att närmare granska både politiker och marin, utan man kastades över kärnvapenfrågan istället. [artikel från DN med rubriken: ”10 kg uran i ubåten”] Det var så stor sensation, det var så stor nyhet att det var det som man ägnade sin tid åt efter att incidenten var avklarad. [Andreas i närbild] Så att marinen får väldigt gott betyg av alla de undersökta tidningarna under den här incidenten. [artikel med rubriken: ”Det var tufft mellan varven”] Man menar att när väl den här krisen har uppstått så sköter marinerna sig väldigt bra. [artikel med rubriken: ”Regering och försvar får godkänt”] De utför sina uppdrag på allra bästa sätt utan något som helst misstag överhuvudtaget. Och man lyfter fram de militära huvudpersonerna som väldigt kompetenta, väldigt duktiga. [Andreas i närbild] Som inte låter några känslor styra sig själva eller agerande utan det är rationellt tänkande, det är lösa uppgiften det handlar om, inte några känslor som är inblandade i det här för huvudpersonerna. Tittar vi på politikernas hantering och hur medierna, eller i det här fallet med tidningarna som vi tittat på här, hur de bedömde det så är det även där en väldigt positiv bedömning av vad politikerna åstadkommer.

[artikel med rubriken: ”Ullsten stod fast: inga kompromisser”] Man visar tydligt att man är medveten om att här är en väldigt svår situation som Sverige befinner sig i. [artikel med rubriken:” VINNARNA”] Att det är en krisartad situation, det lilla lilla Sverige konfronteras nu med den här stora supermakten, Sovjetunionen med en gigantisk militärmakt bakom sig. [Andreas sitter i biblioteket och berättar] Och man är medveten om att Sverige måste hitta rätt nivå här på något sätt, visa styrka och fasthet men inte kräva för mycket så att säga. Tidningarna tycker att de svenska politikerna, framför allt statsminister Fälldin och utrikesminister Ola Ullsten, hittar helt rätt i sina krav på Sovjetunionen och de visar ståndfasthet och håller fast vid de här kraven och låter sig inte vilseledas eller backa från de här kraven. Man menar att det är en uppvisning i väldigt god svensk krishantering och att det är en diplomatisk triumf för Sverige, inte minst den här officiella ursäkten som Sverige får från Sovjetunionen. Så att det är att genomgående så är tidningarna att de mest framträdande politikerna får väldigt mycket beröm.

[artikel från Aftonbladet med rubriken: ”Hur kan du sitta kvar?”] Undantaget är försvarsministern Torsten Gustafsson som drabbas av väldigt hård kritik i tidningarna här för att när incidenten inträffar så är han på ett möte med andra försvarsminister i Norge. [artikel med rubriken: ”FÖRLORAREN”] Han väljer att stanna kvar där. Han åker inte till Karlskrona. Han blir kvar i Norge. Det kritiseras väldigt hårt. De tycker att försvarsministern borde vara på plats när en sån här stor kris utspelar sig. [Andreas sitter i biblioteket och berättar] Dels så har Torsten Gustafsson gör en del mindre lyckade uttalanden under den här incidenten som tidningarna plockar upp och menar att de undergräver den svenska förhandlingspositionen. [artikel med bild på en biljettkontroll och rubriken: ”GUSTAFSSON – TUR OCH RETUR”]  Det kommer krav på att han ska avgå från en hel del tidningar i den här krisen. Men Fälldin och Ullsten får väldigt mycket beröm och menar att de har verkligen stärkt Sveriges säkerhetspolitiska ställning genom sitt agerande i den här krisen. [närbild på Andreas] Och det är bedömningen av tidningarna också att visserligen är Sveriges säkerhetspolitiska läge sämre än tidigare, men tack vare att politikerna har stått upp så hårt mot Sovjetunionen och tydligt mot Sovjetunionen i det här fallet så har tilltron till Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik blivit starkare i omvärlden.

Man är väldigt positivt inställd till regeringen och marinen i de här tidningarna. Och det kan man tänka sig beror på möjligen att det är just en krissituation som har uppstått. Att det är en situation när medierna på något vis slutar upp bakom regeringen för vi måste visa en enad front mot Sovjetunionen, mot omvärlden och visa att neutralitetspolitiken, alliansfriheten är någonting som Sverige slutar upp bakom. Just att skapa förtroende för den svenska positionen är väldigt viktigt också för medierna under kalla kriget. Så att det kan vara en anledning till att den kritiska rapporteringen inte är särskilt omfattande i tidningarna. Om man ska titta lite här också på vanliga människor, hur de kan ha uppfattat den här situationen, det vill säga vanliga människor, de människor som inte var aktivt involverade eller hade en roll att fylla i själva processen så är det väldigt tydligt utifrån insändarna i tidningen att de tycker att Sverige borde ha agerat mycket tuffare, mycket hårdare mot Sovjetunionen än vad regeringen gjorde.

Så till skillnad från tidningarna själva så är vanliga människor eller privatpersoner mycket mer kritiska till hanteringen och tycker att Sverige borde ha varit tuffare, behållit ubåten. De borde ha internerat besättningen och verkligen fått svar på de frågor man ville ha. Sen kan man väl tänka att insändare skriver sådana personer som inte är nöjda med den politik som Sverige för. Så de som då inte kommit till tals var kanske många som var nöjda också. Så det är lite svårt att med säkerhet uttala sig kring hur vanligt folk tänkte kring det här. [artikel med rubriken: ”Ubåten skrämmer Carina, 8”] Men det förekom inte bara insändare utan tidningarna gick ut på stan i olika orter runt om i landet och frågade folk vad de tänkte kring den här incidenten och även där kommer de här svaren att: ”Ja, men Sverige måste vara tuffare, måste vara hårdare, måste markera tydligare mot Sovjetunionen.” [artikel med flertal bilder på olika personer med rubriken: ”Man blir förbannad på ryssarna …”] Så att det fanns en diskrepans där mellan vad många i befolkningen tänkte och vad tidningarna bedömde, vilka bedömningar tidningarna gjorde. [Andreas sitter i biblioteket och berättar] Och lärdomarna som tidningarna menar att Sverige ska dra av det här är att dels då att marinen behöver mer resurser. Det tycker alla tidningar är väldigt viktigt att marinen ska få mer resurser och kunna skydda Sveriges kust. Man måste kunna stoppa ubåtar från att ta sig in på svenskt vatten. Likadant menar de att, som jag var inne på lite tidigare, att det här har stärkt Sveriges position i världen. Det här har visat att det går att stå upp mot en supermakt. Det går att ställa krav på en mycket större spelare och få gehör för sina krav. Det är en viktig lärdom för Sverige i framtiden att dra av den här incidenten.