Fyra föremål berättar

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG:  [Veronica och Johan står i ett bibliotek och har en gul och en svart hydrofon framför sig liggandes på ett bord] Sprängladdningen i en sjunkbomb är så kraftig att den inte ens behöver träffa ubåten direkt på.

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF: Ja, vi har hämtat fyra stycken föremål ur vår samling här på Marinmuseum som vi tycker är viktiga och lite ikoniska för 80-talet och den här ubåtsjaktperioden som var då början på 1980 och sen slutade en liten bit in på 90-talet. Det är fyra föremål som dels har en spännande historia men också som har en mer symbolisk betydelse.

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG:  Vad är det vi har för någonting framför oss här? Den här gula?

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF: Den här gula är en sonar eller hydrofon. Man kan använda båda orden. Det finns olika sorters hydrofoner. Det är för att hitta saker under vattnet. Det finns passiva hydrofoner. De är tysta, men släpper man ner det är bara mikrofoner som lyssnar efter propellerljud eller andra ljud från en ubåt man letar efter. Men det här är en aktiv hydrofon. Det kallas också sonar. Den släpper man ner i vattnet och så skickar den iväg en sån här pingsignal eller en ljudsignal. Man kan likna det med en radar. Radar skickar iväg en puls som studsar tillbaka. Och det är samma sak här, man skickar iväg en ljudsignal som sedan studsar tillbaka. Den kan ju träffa en sten eller en väldigt stor gädda. Men den kan också träffa den här ubåten och så får man tillbaka det här ljudet. [en helikopter rör sig över vattnet] Med hjälp av den här kan man ta reda på i vilken riktning man har ubåten som man letar efter. Man får ungefär hur långt det är mellan denna och ubåten. Man får faktiskt också fram i vilken riktning ubåten rör sig. Om den rör sig åt ena eller andra hållet med hjälp av den här signalen. [Johan är i biblioteket och berättar] Det är den man har hört när man ser krigsfilmer eller filmer om ubåtar av andra världskriget sånt här: ”Ping-ljud”. Det låter inte riktigt så utan det är mer ett syntetiskt ljud som man hör.

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG:  Just det. Men var använder man den ifrån då?

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF:  Den går att använda från ett fartyg till exempel. Man kan ha en fast sån här, men man kan också framförallt ha den från en helikopter. [Johan pekar på den gula hydrofonen på bordet] Det här är från en helikopter, en sån här ubåtsjakthelikopter. [kameran zoomar in på den gula hydrofonens bakre del] Så här uppe i den här delen där det sitter, här har det suttit en vajer och det har suttit en kabel för överföring av information och el och sånt där. [en helikopter som står och svävar ovanför vattnet] Och då har man en bak i helikoptern och då är det jättebra på de här gamla helikopter, de här stora helikopterna. Då är det jättebra för att helikoptern den kan bara dyka upp. Om det är ett fartyg som jagar ubåten så kan ubåten hela tiden lyssna: ”Ja, där är de eller där är de. Nu kan vi gömma oss här.” Men helikoptern kommer i hög fart över kobbar och skär och bara dyker upp, släpper ner sin sonar och hydrofon. Och så börjar den lyssna eller pinga efter den här ubåten. Då är inte ubåten alltid riktigt beredd på vad som händer. Eller att det är någon som letar efter den och vad de är. Så detta heter en hydrofon eller sonar. En aktiv sak som man har för att leta efter ubåten.

 VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG: [Johan och Veronica står i biblioteket, Veronica pekar på ett mindre objekt på bordet] Just det. Sen har vi en annan pryl här lite längre bort.

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF:  Ja, den här lilla.

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG:    Ja, vad är det för någonting?

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF:  Detta är också för att hitta ubåtar. Detta heter en MALIN. En uppfinning från sent 70-talet eller början av 80-talet. MALIN är akronym för magnetisk lägesindikator. Det är svårt att säga. Idén med den här var att här i den här så sitter det en liten sändare som är batteridriven. [Johan skruvar ut en vit del från toppen av objektet och drar ut den och håller den mot kameran och skruvar sedan ned den igen] Den stoppar man ner så här. Och så är det då en krets här i som inte är sluten men det sitter två väldigt starka magneter på MALIN. [visar sidan av MALIN där två svarta magneter sitter] Så när man släpper ner den här i vattnet och har man då tur så kommer den att träffa ubåten man letar efter. Och då fastnar den på och då sluts den här kretsen och då börjar strömmen gå igenom MALIN, som i sin tur då börjar sända ut en signal. Och då är tanken att man ska börja följa den här signalen med hjälp av mottagare på ytan. Så man hör helt enkelt ljudsignal är det väl då. Så man hör vart ubåten tar vägen om de försöker fly undan under vattnet. Så det är också en grej för att hitta ubåten.

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG   Men har Malin någon gång gett utslag på en ubåt då?

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF:  [filmar ut mot havet från ett fartyg där en kanon syns sticka ut framför kameran] Det har den faktiskt, eller man tror det. När man jagade ubåtar i Horsfjärden 1981 så använde man mycket sådana här, många stycken. [filmar inifrån bryggan där en man sitter och analyserar ett papper framför sig] Och för att det inte blir av med dem varje gång man bara kastar i dem så brukar de ha ett snöre i och så brukar man ta fiska med dem under ytan. [en person sitter framför en radarskärm, på skärmen syns cirkulära vågmönster som söker] Och då rapporterar någon värnpliktig tror jag det är om jag minns rätt. Att han får träff på en ubåt med den här. Att den börjar åka iväg, den börjar sända. Men att sedan går snöret av som han håller i. Och då lossnar den och han tappar ju snöret naturligtvis. Och ubåten far iväg med den här. [Johan och Veronica står i biblioteket och talar] Och enligt krigsdagboken man kan läsa om i en bok jag läste om så står det att man följer den här en viss bit. Men jag har också läst att man sedan avfärdade att det inte var en ubåtsträff utan det måste ha varit något annat för att han skulle aldrig orka att hålla emot det här snöret och vad argumentet nu var. Men den ska ha fungerat åtminstone en gång vid Hårsfjärden 1981. En liten rolig sak, en liten okänd sak som är lite kul från 80-talet.

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG   Nu har vi pratat en del om hur svårt det är att lokalisera exakt var en ubåt befinner sig. [Veronica pekar mot det större svarta objektet på bordet] Man kan säga att sjunkbomben här var också ett svar på den problematiken. [kameran zoomar in på den svarta sjunkbomben från toppen till änden] Sprängladdningen i en sjunkbomb är så kraftig att den inte ens behöver träffa ubåten direkt på. Det räcker att det är ganska så nära i närheten så blir skadan på den här ubåten så kraftig att den måste gå upp till ytan och avslöja sig själv.

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF:  Men om den inte träffar ubåten, hur vet den då att den ska explodera? Det är ju ingen tändhatt eller så.

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG   [Veronica pekar mot änden av sjunkbomben på ett runt föremål som hon snurrar på] Ja, här sitter det en undervattensändning där man ställer in på vilket djup man vill att bomben ska explodera.

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF:  [helikoptrar flyger över havsytan och släpper ner ett föremål i vattnet] Och sen då så släpper man i många sådana här misstänker jag då för att som en matta.

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG   Ja, precis. Man kan lägga en bombmatta inom ett område där man tror att en ubåt befinner sig.

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF:  Okej. Hur får man i den här i vattnet? Från en båt?

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG   [samma plats i vattnet där föremålet släppts börjar bubbla kraftigt innan en explosion sprutar upp ur havet] Den kan man släppa från ett fartyg eller från en helikopter.

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF:  [närbild på Johan] Spännande. Nu finns det bara en ubåt som är konstaterad som har kränkt svenska vatten. Har vi några minnen från den händelsen?

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG   Vi har faktiskt det. [Veronica håller upp en mössa mot kameran med en guld detalj på framsidan] Det här är något så unikt som en båtmössa från en sovjetisk sjöman på U137.

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF:  Hur har vi fått den till samlingarna?

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG   Det gick till så här att kustbevakningen skulle lägga till bredvid U137 och när de kastar en tross till den här ubåtsmannen som befinner sig uppe på däck på ubåten så träffar den här trossen honom så att den här mössan faller av i vattnet.

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF:  Och då kunde de bara ta den?

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG   På något sätt så lyckas de kommunicera med teckenspråk till den här ubåtsmannen. Och han ger sitt godkännande för svenskarna att fiska upp den här mössan.

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF:  Vad roligt. Tack så mycket. Spännande historia.

VERONICA WESTERBLOM, MUSEIPEDAGOG   Det här är alltså det enda föremålet, vad man vet, som blev kvar i Sverige sen ubåtskränkningen.

JOHAN LÖFGREN, ENHETSCHEF:  Tack så mycket.