Vraken och världsarvet

PETRA STRÅKENDAL:    [Petra sitter i ett biblioteket och berättar] Tanken är att vi ska använda de vrak som finns i och i anslutning till Karlskrona och berätta nya berättelser kopplat till världsarvet. [inklipp text: Petra Stråkendal, marinarkelog] [bild på bok med titeln Örlogsstäder] Åren 1998 så utsågs Karlskrona till världsarv av FN-organet UNESCO och motiveringen den lyder så här: ”Karlskrona är ett utomordentligt välbevarat exempel på en planerad europeisk örlogsstad som influerats av äldre anläggningar i andra länder. Karlskrona har i sin tur tjänats som förebild för efterföljande städer med liknande uppgifter. Örlogsbaser spelade en viktig roll under de århundraden när storleken på ett lands flottstyrka var en avgörande faktor i europeisk realpolitik. Karlskrona är den bäst bevarade och mest kompletta av de som finns kvar.”

[närbild på Petra som berättar] Det här är en jättefin utmärkelse. Det är också ett ansvar att jobba med att utveckla berättelser kopplat till världsarvet. Ett av de projekt som vi gör är världsarvets gömda och glömda vrak. Tanken är att vi ska använda de vrak som finns i och i anslutning till Karlskrona och berätta nya berättelser kopplat till världsarvet. [bild på en målning över en hamnstad] De här berättelserna delar vi upp i en skeppsbyggnadsfas, i seglandefasen och när det slutligen hamnar som vrak. [ett vrak syns under vattnet, bilden är grönaktig och grumlig] De här berättelserna, vraken som ligger här har ofta en väldigt lång livshistoria. Det är liv och död, det är krig och fred, det är äventyr, det är människoöden, det är livet ombord och det är livet i land. [scener med dockor som föreställer besättningsmän ombord på ett fartyg] [kameran zoomar in på flera av dockorna, en äldre och en yngre pojke] Alla de här berättelserna försöker vi utgå ifrån braken för att skapa ett intresse för världsarvet.

[närbild på Petra som berättar] Tittar man på hur det ser ut i och runt Karlskrona så har vi ungefär 60 avsiktligt sänkta vrak. Med avsiktligt sänkta innebär det att de inte är lönsamma att reparera längre. Då använder man dem som en del av försvaret och en del av stadsplaneringen så man sänker dem som utfyllnader till exempel. Då finns det gamla kartuppgifter som vi känner till och vi har haft möjlighet att titta på en del av de här platserna. [bilder på en karta på ett kustområde] [zoomar in på ett område där ett namn är inringat med en röd cirkel] På kartorna så står det ibland namn också så att vi vet med ganska stor sannolikhet vilket brak det är som ligger där. [svarta vrakdelar i ett rum som ser ut att vara änden eller fören av ett skepp] I vissa fall så har man då plockat upp vrakdelar och de kan man besöka här in till Marinmuseum i Slup- och Barkasskjulet. Där kan man titta på en del av konstruktionerna. [närbild på Petra] Och sen så har marinarkeologiska undersökningar tittat på en del av de här platserna så att det finns också rapporter. Men det som vi utgår från i det här projektet då försöker vi berätta Karlskronas historia genom ett antal olika vrak. Då förflyttar vi oss tillbaka till redan innan Karlskrona grundas med ett vrak som heter Constantia, hon sänktes 1676. Det är det enda undantaget i de här avsiktligt sänkta. Alla andra vrak ligger strategiskt placerade på plats av en anledning. Här är det avsiktligt sänkt men på grund av att man behövde komma undan fienden.

[bild på en målning på Karl XI på en häst] Och historien om det, 1676, då förflyttar vi oss upp till Dalarö utanför Stockholm. Och Karl XI, han är kung och han är i krig med Danmark och det går inte så jättebra. Flottan ligger då utanför Dalarö och är infrusen. [målning av ett skepp med en besättning arbetandes på isen]  Så i februari 1676 så beordrar man ut ett antal hundra bönder som ska såga en nästan två mil lång sträcka, 16 meter bred och de lyckas nästan men de kommer inte ända fram, så de förblir infrusna. [Petra sitter i biblioteket och berättar] Danmark som huvudfienden seglar upp i mars och ligger utanför som en ordentlig maktdemonstration och fortfarande ligger den svenska flottan infrusen. Och här föds då tankarna på att det kanske är bra att flytta sin örlogsbas längre söderut. Och historien fortsätter där med att när isen spricker upp och man kan börja skicka ut de första fartygen så skickar man ut två stycken spaningsfartyg för att se var den danska flottan befinner sig.

[olika bilder på kartor visas upp] Och här nere utanför Blekinge så blir man upptäckte och man försöker fly in bland öarna i Karlskronas östra skärgård. Och så inser man att nej, det här går inte. Och då tänder man eld på krutdurkarna på skeppen. [närbild på Petra] Men då har danskarna anat lite oråd och släcker branden på det ena skeppet, så det seglas ändå under dansk flagg. Medan det andra exploderar och sjunker. [undervatten bilder på ett vrak på havets botten] Och det ligger fortfarande som rak här ute. Det är inte jättemycket kvar, men det är fortfarande en plats som symboliserar borgen på vår berättelse, början på varför Karlskrona ligger här. [målning med ett stort sjöslag, rök och eld väller från ett fartyg, andra fartyg syns i strid med svenska och danska flaggor] Och den berättelsen har en annan koppling också till vad som händer några månader senare, slaget utanför Öland södra udde, när svärdet och kronan sänks. [närbild på Petra] Nästa vrak i vår berättelse, då flyttar vi fram några år och då är vi i Karlskronas grundande. Karlskrona grundades 1680 och det allra första skeppet som byggs här heter Blekinge. Det skeppet ligger också här med ganska stor sannolikhet som vrak. [bild på en gammal karta] Just eftersom vi har tittat på de här äldre kartorna och vi har fått se namnet Blekinge och det ligger ett vrak på den här platsen. Det återstår ganska mycket att göra på det. Men vi har jobbat vidare med det vraket och bygger berättelserna om Karlskronas grundande på det. Nu ligger det på en sån plats att som dykare så kommer du aldrig att kunna besöka den och inte som turist heller.

Men när man börjar bygga skepp här i Karlskrona då gör man inte det i örlogshamnen där man fortfarande bygger skepp idag, utan då bygger man det i en lite glömd del av världsarvet örlogsstaden Karlskrona. Och det är på ön Wämö, där bygger man de tre första skeppen. Och där kan man då ta och berätta den här berättelsen om vraket Blekinge och hur den symboliserar grundandet av staden och hur det är början på den skeppsbyggnad som fortfarande pågår i Karlskrona idag. Vårt nästa steg i berättelsen i projektet då förflyttar vi oss fram till 1770-talet, och det är en tid när Gustav III börjar fundera på att utöka sitt territorium. [målning av Gustav III] Han börjar se över flottan. [målning av Fredric Henric af Chapman] Fredric Henric af Chapman är skeppsbyggmästare och har en hel del nya idéer. Han får i uppdrag att utveckla de idéerna och bygger linjeskeppet Wasa. Det blir hans prototypfartyg där han testar sina nya idéer. Det ligger sedan till grund för denna väldigt intensiva skeppsbyggnadsperiod som pågår i Karlskrona under några år.

Då bygger man tio fregatter och tio linjeskepp på tre år. Det är en fantastisk produktion där man effektiviserar med löpandebandprincipen. [Petra sitter i biblioteket och berättar] Men Wasaskeppet, som inte är att förknippa med Wasa i Stockholm utan det här är ungefär 150 år senare ungefär. Linjeskeppet Wasa byggs och sjösätts 1778. Man börjar testa hur bra de här nya idéerna fungerar. [en modell av linjeskeppet Wasa står utställd i ett museum] [övergår till målningar som visa linjeskeppet Wasa till havs] När man då ska fundera på Wasa utifrån besöksmål och hur man kan knyta de berättelserna så delar vi upp hennes berättelse i skeppsbyggnad, seglande och slutligen som försvar och som vrak. [närbild på Petra] Och det kan vara ganska knepigt att förstå när någon kommer hit som turist, hur gick skeppsbyggnaden till? Och vi väljer att börja vår berättelse redan med flottledslämningar som vi har. De ingår inte i världsarvet men de ligger i Blekinge. Och eken var ju otroligt viktig för att man skulle kunna bygga skepp. Så då börjar vi med eken och med flottlämningarna. När virket kommer till örlogshamnen, hur kan vi förklara för besökaren alla stegen utifrån de byggnader som finns ute på Lindholmen i örlogsstaden Karlskrona. Då kan man få en bättre förståelse för hur det här faktiskt gick till och vilken fantastisk insats de gjorde med de här 20 skeppen på tre år. [flera målningar på en hamn i Karlskrona, små båtar körs ut på vattnet, ett stort ankare på en båt omringar av flera män i arbete, inzoomning på två män i besättning där den ena pekar ut mot vattnet] Så det blir vår första del i Wasas berättelse. Och det kan man då knyta till de här flottledslämningarna, man kan knyta det till byggnaderna i örloghamnen.

[bild på insidan av en skeppsverkstad, varvshus] Men det finns också ritningar, det finns modeller och man kan besöka kopplingar till Chapman och besöka Skärva till exempel som var hans hus. [närbild på Petra] Nästa del i Wasas berättelse. Det är den seglande fasen. Där finns också otroligt mycket att berätta. Men en tydlig koppling till Karlskrona är slaget vid Hogland som Wasa deltar i. [målning av skepp] Då är Gustav III i krig med Ryssland och det är ett krig mellan 1788-1790. Då är det ett slag 1788 som är slaget vid Hogland. [en drönarbild av en park i Karlskrona] Och vi har en Hoglandspark här i Karlskrona. Och det här slaget, det firar man som en seger i Sverige, man firar det som en seger i Ryssland. Och de som är lite mer neutrala i den kanske ser det som oavgjort istället.

[Petra sitter i biblioteket och berättar] Men här i Karlskrona så får man då en park med det här namnet. Men den visar ju en del av världsarvets kanske lite mörkare historia och den har en koppling till dagens pandemisituation. För i det slaget så tar man ett skepp som heter Vladislav, man för det tillbaka till Karlskrona och ombord så har man en smitta som sprids runt om. [en miniatyrmodell av Karlskrona, uppbyggd i detalj med små hus och kajer, kameran zoomar in på olika delar av modellen] Så att tusentals människor avlider de kommande åren. Så även om parken är vacker så finns det också en lite mörkare koppling till den. [närbild på Petra] Och slutligen då vad det gäller Wasa som vrak så ligger hon med ganska stor sannolikhet i en av spärrarna som har hjälpt till att försvara Karlskrona. Och i historien om spärrarna då får vi backa lite till igen till när Karlskrona grundas. Och när Karlskrona grundas så tittar man på det här strategiska läget som Karlskrona har med de skyddande öarna. Man har egentligen bara ett inlopp som går att segla med dåtidens linjeskepp. [foton på Kungsholms fort och Drottningskärs kastell] Och det skyddar man med ett fort på varsin sida, Kungsholms fort, Drottningskärs kastell. [bilder på kartor över ett landskap] Och sen så arbetar man med försvaret. Och sen så när vi kommer fram på 1780-talet och Ryssland kanske börjar ta lite mer utrymme i Östersjön. Då tittar man också på Karlskrona som örlogsbas strategiskt placerat.

[målning av Katarina den stora] Det finns ett uttryck som Katarina den stora lär ha sagt: ”Om det inte vore för den grå lusen så hade jag intagit Karlskrona.” Om hon verkligen har sagt så det vet vi faktiskt inte. Men det kan ju bli en berättelse om de två forten och hur skräckinjagande de var för en flotta som skulle försöka inta Karlskrona. [närbild på Petra] Historien där är att ungefär 200 år innan U-137 var här då upptäckte man en rysk örlogsfregatt söder om en av öarna, Tjurkö. Då var de där och fiskade, det kommer fram efter att de försökte hitta bakvägen in till Karlskrona. Detta är 1784. 1785 sänker man de första vraken i det här inloppet. Tre år senare är vi i krig med Ryssland. Det är den här spärren som vi nu håller på att undersöka om vi kan utveckla en dykpark i den. För man fortsätter att sänka brak i den här. Det ligger som en vraksberg över sundet och lokalt här brukar den kallas Vrakkyrkogården.

[undervattenbilder på vrak] Tanken är att man inte ska behöva vara dykare för att komma hit och ta del av berättelserna eller de olika besöksmålen utan att man ska kunna göra olika aktiviteter i alla fall och besöka platserna. [en familj står och poserar i en inbyggd gång under vattenytan med fönster ut mot grönt upplyst vatten] Eller kanske komma hit som dykande förälder och ta med sig sin familj och kunna uppleva det här tillsammans. [video ut genom ett fönstret där man kan se en manet simma i havets djup] Vraken ligger lite som plock och pin på varandra. Men då pågår det ett arbete där med att försöka dokumentera och identifiera de här vraken. Vi har haft dykare från Statens maritima och transporthistoriska museet som har hjälpt oss med det här. Och Patrik Höglund därifrån kommer att berätta lite mer för er om vad man möter på botten. [bilder på vrak under vattenytan]

PATRIK HÖGLUND:        [Patrik sitter i biblioteket och berättar] Karskrona är en otroligt spektakulär plats under ytan. Många av de fartyg som byggdes här och även de som byggdes tidigare innan staden var anlagd, de finns ju under ytan här. De ligger ju sänkta antingen in i hamnområdet eller som spärranläggningar längre ut bland öarna. [filmer på vrak på havsbotten och dykare som simmar runt vraken] Vraken har använts som utfyllnad när man har byggt nya kajer. De har använts när man har byggt broar, befästningar och för att spärra inloppen från fienden. [närbild på Patrik] Man ville styra trafiken in till Karlskrona via inloppet mellan Kungsholms fort och Drottningskärs kastell. Det vi har gjort på senare tid är att vi har undersökt en av de här spärrarna vid Djupasund, på uppdrag av Karlskrona kommun, ett samarbete med dem.

[bilder på en kartor över öar] I den spärren finns relativt mycket historiska uppgifter. Det finns kartmaterial som pekar ut ett antal fartyg som ska vara sänkta i den här spärren. De har sänkts under olika omgångar, åtminstone 1785, 1810 och 1836. När fartygen sänks är de ju utrangerade. De har använts under lång tid, de har reparerats. Man har bytt plank, bordläggning och sånt i dem, vilket kan göra det lite förvirrande. Bland annat finns det uppgifter om att ett som heter Enigheten, som har varit ett stort tredäckat fartyg, byggt i slutet på 1600-talet, ska vara sänkt här. [film på dykare under vatten som simmar mot ett vrak och sedan simmar runt, med olika närbilder på vraket] Men under 1700-talet då har man huggit bort det övre däcket och gjort om det till en tvådäckare. Det gäller flera av de andra fartygen som ligger där de har man också byggt om, plus reparationer.

Det här kan göra det svårt om man går till en ursprungsritning, om de finns, eller måttuppgifter och så, då kan man bli lurad och tro att det ska se ut exakt som det gjorde då, under ytan. Plus att de här vraken är ganska förstörda. Det är en otroligt spektakulär dykplats. En riktig dykupplevelse, en fantastisk dykupplevelse. Speciellt om man har tur och har bra sikt, för den kan vara hemskt varierande. [Patrik sitter i biblioteket och berättar] Men de är trasiga, det måste man ha klart för sig. Men nu då, under ett antal gånger vi har varit där och försökt dokumentera det här så har vi lyckats bena ut ungefär hur många … eller hur många vrak det ligger där, vi är ganska säkra på det. [vraken filmas under vatten från olika vinklar] Vilket som är vilket är en lite svårare femma att lösa. Dels tar vi träprover för årsrinsdatering. Problematiken här är ju att om ett fartyg är byggt 1697 men sen ombyggt och reparerat 1730 eller 1750 då kan vi ju få träffar på dem dateringarna i vilket i fartyget. Så det måste vi liksom ta höjd för hela tiden för att försöka … men det kan åtminstone ge en hint om vilket fartyg som är vilket. Sen har vi ju storleken på de här, det kan man ju se med blotta ögat att till exempel två av de här fartygen som ligger i spärren är mycket större än de andra. Det är ju riktiga sådana stora linjeskepp och då kan man ju spekulera i vilka det kan vara. Sen ligger ett medelstort fartyg där och några mindre också. Och då med de här äldre måttuppgifterna kan vi ju också komma närmare vilka det kan vara tillsammans med träproverna. Men i och med att de är så fast förstörda också så har ju stävarna ofta fallit ut.

[undervattensbild på en rörig samling av mörka trädelar som ligger huller om buller på havsbotten] För- och akterstäven har ju fallit ut eller finns inte kvar på en del. Och då är det svårt att få en längd där. Kölen kan ju vara dold under en massa timmer och så. Då har vi problem att få längduppgifter på dem. Så en metod vi har använt för att komma närmare bredden på fartygen, som vi har utvecklat här under sista tiden, det är att mäta däcksbalkarna. De finns ofta kvar, även om fartyget är förstört och ligger i spillror kan man hitta ett antal intakta däcksbalkar som har legat tvärs fartyget och burit upp däcket ovanpå. Då hittar vi de här på olika platser i vraket, i vrakets längd. Och då kan vi få formen på fartyget genom att mäta de här och även den största bredden, i ganska många fall, har vi kvar de här balkarna som har legat midskepps i fartyget. Och ibland kan vi också se sidan på fartyget och slaget, var det går ner, och få en form och kan skapa en bild av det.

Vi kan också använda 3D-fotografering här för att få en bild och få form på fartygen och det har vi gjort lite prov av här, men det är en tidskrävande metod så det tar lång tid och det här är ju en stor plats. Över hela sundet ligger ju den här spärren. Men vi har gjort några små försök. [bild på en dykare som antecknar under vatten vid vraken] Men med hjälp av att mäta däckspalkarna så har vi kommit ganska nära ett antal av fartygen så vi tänker att snart kommer vi att veta inte hundra procent men med stor sannolikhet vilka fartyg som är vilka. [dykare som simmar runt bland vraken med en kamera] Och till exempel vilka av de här fartygen som är Chapmans Wasa. Poängen med det här, vår del i det här projektet med Karlskrona kommun är att kommunen vill skapa en dykpark här. En dykpark är ett område där man tillåter dykning under kontrollerade former. Många av de här vraken kan vara skyddsvärda, de kan vara ömtåliga, man kanske inte vill att folk ska röra runt och så där. Men samtidigt vill man speciellt på en plats som Djupasund. Det kan vara ganska svårt att förstå vilket rak som är vilket, vad som är fram och bak och så. Då är tanken att vi ska ta fram skisser, planer över den här platsen. Dokumentera med foto och kanske 3D fotografera då. Och en snitslad bana på fartygen. Man kanske har informationsskyltar. Det där kan man bygga ut hur man vill. Just Djupasund är en perfekt plats för det. [närbild på Patrik] Det finns så mycket intressant information där, så mycket för den som är intresserad. Men det är svårt att förstå om man bara kommer dit utan bakgrundskunskap. Vi försöker plocka fram det här nu och så hoppas vi att det kan bli en dykpark här.